Bättre bilder kommer inom kort, gh stora årets tillverkning.

Det här inlägget är bara till för att sidan ska hittas på google

Laxfiskarn här, det pågår just nu en debatt på nsd om laxfisket i torneälven passa på att skriva för vår sak.

www.nsd .se klicka på länken fiske högst upp sen till höger på laxbilden.

23 Juni bror och far

22 Juni

En riktig baddare på 13 kilo

22 Juni far och bror

16 Juni

Laxfiskarn 

16 Juni

15 Juni

15 Juni

Två nöjda fiskare med sin första lax, om ni läst FiskeTur inlägget så kan ni observera den buckliga termosen bakom ryggen

15 Juni

13 Juni

13 Juni

Älste bror med en av sina "Tur" laxar

12 Juni

Laxfiskarn, hans bror och hans far med varsina laxar, mitten en övervintrad lax som normalt släpps tillbaks pga smaken men krokarna satt för hårt, så den fick slippa lida och dö istället 

ytterlaxarna nystigna, pluss en nystigen raketlax som inte är med på bild 

simmar fortfarande i älven å har nog passerat 30kg sträcket vid det här laget

Samma lax som ovan men bättre bild  

En GH stora med guldflake

En vältuggad GH stora med spräckt stjärt, händer ibland om man inte lyckas ha ihjäl fisken innan man lägger den i båten eller om man använder håv

Här kommer några funderingar kring vad som är tur och vad som är något annat!

 Ibland slås man av osannolik tur eller om begreppet tur egentligen handlar om andra saker som tex rätt grejer, rätt tid och erfarenhet. När det gäller fiske så skulle jag vilja hävda att det i många fall handlar om det senare. Men jag tror också att när det gäller fiske så handlar det ibland om att man ska ha gjort “ sina timmar” med timmar menar jag att med tålamod och att i sina egna funderingar timme efter timme och försöka läsa vattnet. Eftersom man inte har så mycket annat att syssla med  när det inte nappar. Jag kan helt ärligt hävda att jag gjort mina timmar i båten under otaliga fisketurer efter lax i Torneälven, alltid med negativt resultat. Jag har alltså inte fått lax, tills i fjolsommras. Då jag med hjälp av broder Andreas lyckades få en lax på kroken. Jag kan bara beskriva känslan som att inte ha situationen under kontroll när laxen for iväg. Att under desperata minuter försöka kontrollera en STOR lax som drar ut meter efter meter av lina utan att kunna göra något. Denna känsla av total O-kontroll unnar jag varje sann fiskare. Har man inte upplevt detta så kan man vara kaxig och häva en massa. Har man upplevt känslan så är man inte kaxig utan ödmjuk inför vilken kraft naturen och fisken kan ha och viken ynnest det är att få vara del av den. När fisken i vårt fall dragigt från den svenska stranden bakom båten och över till den finska sidan. Ambassadör rullen fick visa vad den gick för när fisken drog ut nästan 200 meter lina. Efter nästan 10 minuters sjungande i rullen gjorde fisken två majestätiska hopp och slapp lös. I denna situation kan man känna sig besviken och gräma alla sina misstag. Men man kan också känna stolthet och vördnad att man fått vara med om ett av dessa ögonblick som inte alla fikare får vara med om. Att känna urkraften hos älvens drottning. Som broder Andreas utrycker det, man får det älven ger” i detta fall segrare fisken och då kan man inte annat än lyfta på hatten och tacka för en god kamp.

Åter till detta med tur eller vad man kan kalla det. Efter drabbningen med storlaxen så trodde jag att det skulle dröja innan jag fick chansen till en kamp igen. Det dröjde till i år. Det ska nämnas att detta år gick jag in med en större beslutsamhet. Tiden var faktor nr 1. I fjol togs de flesta laxar före midsommar och detta hade jag bestämt att jag skulle passa in. Bröderna hade ordat mycket fina wobblers, speciellt utprovade. Erfarenheten fick jag stå för själv. Eller själv och själv, jag har varit ut ganska många svängar med min far som har nästan 60 års erfarenhet av älven och av laxfiske. Första svängen ner för Korpi-Koski på fredag eftermiddag tillsammans med far resulterade inte i något. När jag senare på kvällen skulle prova ensam så trodde jag inte att det just denna helg skulle bli så lyckad. Jag körde upp till forsen i pappas forsbåt och lade mig på det sedvanliga stället. Lyckades efter lite möda få ut de fyra spöna med wobblerna i den hårda strömmen och började sicksacka neråt. Efter en knapp timmes roende så började jag närma mig slutet på forsen. I mitt stilla sinne började jag tänka på att detta skulle bli som otaliga gånger förut, en bomsväng. Jag började också funder på om man skulle försöka hitta på någon bortförklaring om varför det inte blev nått denna gången heller. Som i förbifarten såg jag ett avsnitt som såg lovande ut, ett kort parti med valsar. Troligtvis stenar någon meter under ytan. Jag svepte wobblerna över och jag såg att ett av spöna böjdes och det karakteristika ljudet av slirbromsen som drogs ut. Hjärtat bultade lite snabbare och jag rodde snabbt uppströms för att få kontakt med fisken. Till min förvåning så böjdes ett spö till på andra sidan. Jaha! nu har fisken trasslat in två linor. Jag lyckades veva in de två tomma spöna och när jag började veva in fisken så hoppade det plötsligt två laxar samtidigt. Två samtidigt det måste vara “one in a million”. Paniken växte, hur skulle jag nu göra. Till råga på allt så höll min båt på att glida mot en båt som var nedströms mig. De oskrivna reglerna säger att man alltid ska flytta på sig för en båt som har fisk. Antigen hade gubben i båten inte sett att jag hade fisk eller så valde han att ligga kvar. Jag fick i alla fall ro utåt en bit för att undvika att krocka. Detta är ett riskmoment eftersom man måste sätta spöna i spöstället och släppa kontakten med fisken. Det gick ändå relativt lätt att veva in den första fisken. Problemen började när jag skulle använda kroken för att lyfta upp fisken. Kroken har ett eggskydd. Eggskyddet var i vägen. Jag försökte slå mot fisken i fall skyddet skulle öppna sig automatiskt och jag försökte lite annat. Stressen gör ibland att man inte handlar riktigt rationellt. Jag hade ju en fisk kvar på det andra spöet. Jag lade ifrån mig kroken och lyfte fisken från linan. Jag tänkte ta tag om gälarna med handen och lyfta in den. Precis när jag skulle ta tag så vred fisken runt och försvann, senare visade det sig att fisken vred kroken från wobblern. Nu kunde jag koncentrera mig på den fisken som var kvar. Fisken gjorde några rusningar men inget mer dramatiskt. Nu kom jag också i håg att dra ut huggkroken. Det var sedan inga problem att få fisken i båten. Vad skulle jag sagt om jag tappat båda fiskarna?

I min iver efter att ha fått min första lax så tänkte jag åka uppströms och visa för broder Andreas, som jag visste var i närheten med sin båt, att jag spräckt nollan. Efter att ha kört en liten bit så såg jag hur Andreas stod på stranden och försökte fånga en sprattlande lax med sin långa huggkrok. Jag signalerade att jag skulle hjälpa honom om han behövde men innan jag fått båten i land i den starka strömmen så hade han fått upp sin fisk. Tyvärr hade Andreas fisk inte riktigt gjort som han ville. Laxen hade trasslat in alla linor och wobblers till en boll. Lyckligt vis hade han alla Wobblerna kvar. Första kvällen med laxfiske resulterare i en lax på 4,5 kilo för mig och en lax på 5,5 kg för Andreas . Nu hade jag fått min första lax och jag kände mig ganska nöjd. Dock gnagde känslan att laxen var i minsta laget. En lax är dock en lax.

På lördagskvällen visste jag att båtarna skulle vara lediga så jag bestämde mig för att göra en ny resa upp för älven. Efter att packat lite kaffe, kex och sett till att ha med håven denna gång , tankat båten och lastat spöna.Bytt ut en trasig wobbler och lite annat så startade jag motorn och stävade uppströms. När jag passerade myrholmen och såg flera båtar ute så började jag ana att det skulle bli trångt i forsen. Jag hade inte fel. När jag kom upp till rätt stället fanns en ledig lucka och jag placerade båten mitt i strömmen och skulle fälla upp motorn. STOPP. Något var fel, motorn gick inte att fälla upp. Någonstans måste det finnas en spärr. Jag hittade den inte. Jag var mitt i forsen och kunde inte fälla upp motorn. Det fanns inget annat att göra än att ro med motorn nere. Detta skulle visa sig vara betydligt tyngre än jag väntat mig, speciellt eftersom det blåste ganska friskt.  När jag efter två timmar med armarna som spagetti , ryggen krökt och värk i arslet efter att ha suttit på en hård stol, Det fanns en dyna men jag hade glömt att sätta den på stolen, vevade in spöna. Då visade det sig att två av spöna inte varit ute tillräckligt långt, jag hade glömt att förlänga ut dem i stressen och två av wobblerna var fulla med skräp.Jag hittade också spärren till motorn. I ren ilska tog jag ett varv till. Det hände inget annat än att två sur finnar låg och blockerade mig hela tiden. Sur finnarna fattade inte att man ska ro NEDSTRÖMS. Efter 6 timmar i forsen orkade jag inte ro i den starka strömmen mer . Jag begav mig nedströms mot myrholmen. Jag la ut wobblerna och började sakta glida neråt. Mitt första mål var en sten som jag visste fanns under ytan. Det gällde bara att hitta den. Efter att spanat en stund så såg jag en lite knappt skönjbar valls. Jag siktade in wobblerna och gled sakta mot valsen. Precis när linorna låg över valsen vände jag upp båten och då böjde ett av spöna till och slirbromsen knattrade till. Känslan av att få betet dit man vill och att det ger resultat är obeskrivlig. Jag rodde hastigt några tag uppströms och vevade in de tomma spöna. I den svaga strömmen kunde jag ställa mig i båten och lugnt drilla fisken. Nu var känslan att vara i total kontroll över situationen. Laxen gjorde några korta rusningar och drog ut ett tiotal meter lina som mest. Efter ca 10 minuter så var laxen beskedlig och lugn och var bara att plocka upp. Efter ett kort stopp på myrholmen och några ord med några bekanta så var det bara att börja rensa. Laxen vägde 8 kg.Nu kände jag mig ganska tillfreds med livet. Det kändes som att jag hade fått min del av vad “älven ger”.

Det som jag inte hunnit med denna helg var att åka båt med mina barn. Efter en god natts sömn efter en lång natts fiske klädde vi på oss Agnes 5 år, Elsa 8 år och jag för att åka båt och “fiska lax”. Mitt på dagen på söndagen så satte vi oss i båten. Elsa på extra stolen fram. Agnes vid motorn bak. Jag satte mig bredvid Agnes och körde den korta biten upp ovanför myrholmen. Jag slog av motorn och satte mig på roddarplatsen i mitten av båten. Vi fick snabbt ut dragen. Vi gled sakta neråt och jag försökte hitta stenen där det nappade natten före. Av någon anledning hittade jag inte stenen och gled neråt för att ge plats åt broder David som kommit för att pröva lyckan. Nästa heta punkt började att visa sin valsar för oss. Jag hann inte mer än komma innanför valsarna så högg det i ett av spöna. Barnen tystnade i sitt tjatter och deras ögon vidgades när laxen hoppade högt alldeles vid båtkanten och vattnet stänkte in i båten.Jag gav ett av de tomma spöna åt Elsa så att hon kunde veva in wobblern. Ett spö vevade jag in och ett lät jag vara eftersom fisken var på andra sidan av båten. Denna fisk var betydlig mer livlig än de tidigare fiskarna. Många och korta rusningar och så fort huggkroken kom i närheten så rusade fisken i väg. Tillslut efter ca 10 minuters kamp kom fisken upp på “plattsidan” och jag kunde kroka fisken. Fast laxen bara vägde 7 kg så slogs den rejält i båten. Det kändes som att hur jag än höll fast så skulle fisken tillbaka i älven. Jag tog ett ordentligt grepp bakom gälarna och nöp så hårt jag kunde. Jag var tvungen att be Elsa att ge mig termosen från väskan så att jag kunde slå ihjäl laxen. Ibland får man offra vad man har när man inte hittar “laxihjälslagaren” vad är väl en bucklig termos mot en 7 kilos lax.  Två stolta och lite skärrade barn steg i land på badstranden. De hade varit med om att fånga sin första lax. Denna upplevelse tror jag inte att de glömmer i första taget och det gör inte jag heller.

 Denna helg har jag haft en osannolik tur eller hur var det med turen nu. Förutsättningarna var rätt, grejerna var bevisligen rätt eftersom andra fått lax på dem, jag hade gjort “mina timmar” och tiden var rätt. Frågan är vad är egentligen tur?

Som slutkläm i denna text kan nämnas att enligt min far så är detta det bästa laxåret i älven sen kriget! De fyra laxar jag fajtats med denna helg har jag varit i kontroll över mer eller mindre. Man kan känna att man har kontroll även om man mister fisk men känslan att vara i kontroll har funnits trots att den största fisken vägen 8 kg och var nästan 95 cm. Ingen av de fiskar jag fick denna helg kan dock mäta sig med den fisk som jag och broder Andreas hade batalj med i fjol. Detta betyder att det finns större, starkare och vackrare fiskar där ute. Tills man fått gå en batalj där man lyckats lura en av dessa älvens ur-laxar och landa en fisk där man lyckats vända kampen från underläge till vinst och ända tills man fått sin drömfisk så går kampen vidare. Det är kanske detta sportfisket handlar om. Jakten på större, starkare och vackrare fiskar!

 Lycka till med sommarfisket !                 

/Johan Laxfiskarns bror.

GH lilla

Egen färgsättning, visade sej bli årets favvo, observera den ytterst stora stjärtfenan ca 12,5 kg tagen av ....  ja just det Laxfiskarn